Jag åkte tillsammans med August på fredagen till Åbo med flyg för att tävla under helgen. Vikten var ganska lugn visade det sig när jag provvägde in på fredag kväll vilket innebar att jag fick mat fredag kväll. Officiell invägning började 10.00 på Hotell Caribbea villket följdes av rejäl frukost innan matchstarten klockan 13.00.
August och jag innan matchstart.
Arenan, de använde sig bara av två mattor vilket gjorde att tävlandet drog ut på tiden.
Hilti Stockholm och Martin Lindquist med tummen upp, PRIDE-aktuella David Bielkheden nere till höger var med och coachade.
Från vänster: Pele från serbien, Ilari Latifi och Musse Hasselvall.
Här kommer rapport från matcherna
Match 1/4
I min första match var jag lottad mot Illari Grönholm, en duktig fristilsbrottare från finland som jag sedan tidigare har en förlust mot (i förra kvalet, 2005) Denna matchen blev fysiskt sett väldigt hård då jag gick för allt jag hade för att avsluta den, efter 7 minuter och 40 sekunder satte jag en triangel som jag fick avklapp på.
Match 2/4
Andra matchen gick mot Karim som jag mött tre gånger förut och alltid är väldigt jämn med. Efter 8 minuter stod det 0-0 och det blev fyra minuters förlängning, efter det, ytterligare 4 minuters förlängning där jag till slut satte en nedtagning. En rolig och tuff match som jag vann med 2-0.
Match 3/4
3:e gick mot en Italienare som enligt uppgift var veteran från ADCC (stora ADCC alltså) Han körde aggresivt och ganska fysiskt och fastnade i en triangel efter ca 4 minuter. Denna match säger August att det förmodligen var min största skalp och det tydligaste kvittot på min utveckling de sista 2 åren!
Match 4/4 (final)
I finalen mötte jag Marko Helen från Finland som vann ADCC european trials förra gången (2005) och efter en lång match i min butterflyguard lyckades han scora en passering på mig och jag tvingades arbeta för poäng vilket gjorde att jag åkte tid på en armtriangel i typ 12 minuten. Jag tycker ändå att jag gjorde vad jag kunde, jag hade ett försök på flying armbar men han var beredd så jag fick släppa kopplingen och hoppa ned igen. Marko var helt enkelt en bättre fighter och läste och undvek mitt starka game. August och jag har snackat om lite olika game som jag måste komplettera med för att kunna slå honom nästa gång!
Att komma tvåa i ADCC-kvalet betyder att jag missar chansen att åka till New York i maj och ”riktiga” ADCC men samtidigt är jag väldigt glad och stolt över att jag lyckades placera mig såpass bra som jag gjorde. Även om min målsättning var att vinna det så överträffade 2:a platsen mina förväntningar (som jag dock höll hemliga även för mig själv i uppladdningen) Nu följer mer träning och fokus på mina svagheter så att jag kan bli komplett nog att tävla på den nivån som finalen var i, fast med bättre resultat 😉
Marko och jag med medaljer.
